Så kan man också ha det

Linus (systersonen) är fortfarande här så det har varit lite skrik och tjafs med mat men han får i sig det nu iaf. Ska typ börja träna 10 timmar om dagen så man har någonting att göra. Okej det kommer jag aldrig orka men ett timme kan väll man klämma in någonstans.

Ussch är helt matt u huvudet och helt slut i kroppen, det är verkligen jätte jobbigt.


Ni får se den här bilden igen, har inga bilder kvar typ. Måste börja ha kameran med mig på saker nu.
haha, ska jag berätta en sak. Det är typ 3 månader sedan jag började vänja mig med mitt leende. Ville aldrig le helt öppet förut så jag skrattade typ med stängd mun eller höll alltid en hand för. Skämdes jätte mycket för att de är så snea och kontiga men har insett att det är ingenting att skämmas för. Tror till och med jag skulle känna mig konstig om jag inte hade de där tänderna. Kaninisarna och huggisarna for LIFE (L) hahah


Kommentarer
Postat av: moa

men! du har ju världens leende! alltid så man också börjar le! =)=)

2009-10-01 @ 21:38:08
URL: http://msavenskog.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0