Jag har inte mått sådär superbra på två månader nu, jag har varit upp och ner hela tiden. Jag börjar fundera på om det är han som jag varit kär i två år om det är han jag saknar? Är det verkligen han som gör att mitt liv blir underbart att jag känner mig hel. Att jag alltid har någon där som tar hand om mig? Jag har börjat tänka efter, jag behöver kasnke inte den här friheten? jag har haft det i två månader nu och jag har hunnit med en hel del. Såntdär som jag har tänk på hur det känns då jag och han var tsm. Jag har gjort det nu, men är jag nöjd med det?, är det vad jag verkligen vill? känna den där friheten. Jag vet inte riktigt om det är frihet att inte ha någondär som tar hand om en då det är jobbigt, någon som är där och gör ens dag till den underbara dagen. Vill jag ha tillbaka han eller vill jag inte, jag har varit en sån där glad person som viljat festa två gånger per helg i hela två månader nu. Visst jag har haft hur kul som helst och det har varit en underbar tid men är det så jag vill ha det? Killar hit Killar dit, fester hit och fester dit. Jag tror inte det, jag mådde bra under de där två åren jag var med han, då det tog slut mellan oss så rasade verkligen min värld. Grinade i 16 timmar i sträck. Kunde inte sluta. Jag vet faktiskt inte vad jag vill ha ut med att tänka såhär. Det är bara så himla jobbigt att inte veta vad man vill. Jag vet att jag saknar honom varje dag men jag vet inte hur länge det kommer hålla mellan oss om vi försöker igen. Vill han ens? vi båda kommer måsta ge upp saker och är det värt det? Jag har faktiskt ingen aning i nuläget.